salmiak

Läser mest andras bloggar. Men ibland blir jag så berörd att jag ändå vill skriva ett par rader själv.

Bloggandet är en fantastisk teknisk gåva. Läsandet bjuder på många upplevelser. Men det finns en baksida. Jag blir så sorgsen över mänskor som farit illa och förgiftar andras hjärtan genom sitt bloggande.

Idag läste jag i Expressen om en bloggare som kallas Jinge. Jan Inge Flücht. Det står att han ger antisemitismen en plattform.

Jag läser hans blog och förfäras över den mörka resa bloggaren gjort. Först skrev han mest trevliga inlägg om sina katter. Men har gjort en mörk resa av något slag. Jag vågar inte ens skriva mitt namn efter att ha läst sidan. Han hänger själv ut andra med namn. Så varför kan inte jag göra det?

Om du läser detta Jinge. Gör något kärleksfullt av tillvaron. Släpp in solen!

Jag hoppas att du har humorn att skratta åt fotot. Det ryktas att du har en ny katt. Stämmer det?

Jag såg att många andra har skrivit om det här också: Mxp FIM Kamferdroppar Aqurette Occident mfl.

Inte nog med förra veckans postning. Ett nytt moraliskt dilemma slår mig.

Min mor kan inte hantera alla de sladdar som krävs för att hålla en PC vid liv. Inte om man måste inkludera alla sladdar till skrivare, skärm, modem tangentbord, mus och högtalare. Å andra sidan minns hon andra världskrigets mörkläggningar för att skydda sig mot tysken/ryssen, så jag förlåter henne…

Nu fick hon en begagnad, bärbar Mac som alternativ…

Det verkar funka bra. En skärm - en display - ett tangentbord, typ. Nya MacOSX (UNIX) är dessutom så stabilt att nästan inget krånglar, ens för henne.

MEN. Som sagt, begagnad…

Min äkta hälft upptäckte att han slängt nästan allt - UTOM en gigantisk maildatabas. Hur spännande som helst. Säljaren var en extrovert, flirtig, verbal kille med massor av järn i elden. I ett annat sammanhang hade jag gärna “skänkt en slant för hans tankar”. Men nu? Utan ansträngning, och utan hans medgivande? OK om jag vore singel och han bjussat på ett gäng drinkar. Eller det vore min dotters dagbok eller det vore en köpt novell…

Men tre år av tankeutbytande (om än elektroniskt)… Helt jätteärligast, posten är sparad, men jag har inte förmått mig att extrahera den. Inte ännu.

Jag skulle inte sprida nån info externt. Möjligen via omskrivningar på denna blog, men ändå?

Jag sökte efter ett svenskspråkigt dokument via fildelningens gnutella. Jag råkade intressera mig för en av träffarna och spann vidare där. Helt plötsligt låg en persons hårddisk vidöppen för mig.

Min förvåning steg när det visade sig vara en inte helt okänd ungdomspolitiker som slarvat. Personliga rader om personens trevande sexuella identitet, en utvärdering inför psykologkontakter och ett synnerligen smärtsamt brev riktat till föräldrarna.

Jag känner mig smutsig och nyfiken på samma gång. Ja, jag får nästan moderskänslor.

Men frågan är - är jag själv säker på att mitt fildelningsprogram inte låter mina intimaste mappar ligga och skreva inför allmänheten??

Är DU säker??

Sidan börjar ta form, men det går väldigt långsamt.

Ett par länkar har dykt upp till höger.

Jag testar!

Welcome to salmiak at Blogsome. This is your first post. Edit or delete it, then start blogging!

An email has been sent to you giving you details how to login to the administration section. From there you can change the design by clicking on the tab MANAGE and then click on the tab THEMES. If you have any questions ask them in the forum. We are only too willing to help.